9/2 -3
Jodå! Nu fick jag lite energi till sånt där onödigt. Som att bära ut soporna iaf. Dock inte alla eftersom jag inte hade någon lust att väcka grannarna med slamret från metallåtervinningen. Inte hade jag heller någon större lust att bära ut pappersåtervinningskassen och ställa mig där nere i kylan och sortera det. :)
Borstat tänder noga, tandtrådat dom och sköljt med Listerine. Packat Storemans väska tills imorgon. Lagt fram kläder till båda barnen (bra att göra eftersom vi alltid försover oss, mest jag). Tvättat av mig sminket.
Och nu fastnade jag här igen. Fast jag tänkte gå och lägga mig.
Sitter mest och tänker. Och funderar. Och jag inser att även om jag är rätt trött på det mesta i mitt liv så är det ändå precis som det ska vara. För jag är ju faktiskt lycklig igen! Glad och förbannat "jävla" kär! Och det räcker alldeles ypperligt för mig.
Hm, Kisse är borta igen. *suckar* Tror inte jag har sett skymten av honom sen i torsdags nu. Däremot såg jag grannen cykla till veterinären i fredags när jag gick hem från Vacker?!! *muttrar lite* Undrar vad hon gjorde där? Kan nog tycka att det är lite misstänksamt att Kisse sen dess är borta! Nä, han är väl ute och jagar som vanligt skulle jag tro. Men man vet ju aldrig!
På lördag ska HA på jobbet och jag (och barnen) åka till kyrkogården! Vi började prata idag på jobbet om pappa. Och det dåliga samvetet (som jag förmodligen har) över att jag aldrig någonsin är ute vid graven. Trodde att jag hade varit ute en gång där bara sen han begravdes men tydligen har jag varit ute där en gång med Vacker också. Men hur eller hur.. 2 ggr på snart 9 år, det är inte mycket. Men jag hatar att behöva be folk om hjälp ju. Eller be om saker öht. Jag är ju faktiskt vuxen och ska klara mig själv! Men nu erbjöd sig HA idag så jag tackade ja. :) Och på lördag passar ju perfekt eftersom det är Alla Hjärtans Dag.
Nä, nu måste jag nog gå och lägga mig iaf. *sjasar på mig själv* Det börjar banka ordenligt i huvudet och om jag inte sover nu fortsätter det imorrn och då är jag rädd att jag cyklar till apoteket och köper treo och förstör hela den här lägga-av-med-treo-genast-grejen. Och det har jag ingen lust med nu när det har gått förhållandevis bra. Men tro mig... Det är inte lätt! Treona finns ständigt i tankarna. Och i drömmarna. :/ Men som jag sagt innan, jag är ENVIS! Som bara den! Och nu ska jag klara det här. *bestämd*
Natti!
Borstat tänder noga, tandtrådat dom och sköljt med Listerine. Packat Storemans väska tills imorgon. Lagt fram kläder till båda barnen (bra att göra eftersom vi alltid försover oss, mest jag). Tvättat av mig sminket.
Och nu fastnade jag här igen. Fast jag tänkte gå och lägga mig.
Sitter mest och tänker. Och funderar. Och jag inser att även om jag är rätt trött på det mesta i mitt liv så är det ändå precis som det ska vara. För jag är ju faktiskt lycklig igen! Glad och förbannat "jävla" kär! Och det räcker alldeles ypperligt för mig.
Hm, Kisse är borta igen. *suckar* Tror inte jag har sett skymten av honom sen i torsdags nu. Däremot såg jag grannen cykla till veterinären i fredags när jag gick hem från Vacker?!! *muttrar lite* Undrar vad hon gjorde där? Kan nog tycka att det är lite misstänksamt att Kisse sen dess är borta! Nä, han är väl ute och jagar som vanligt skulle jag tro. Men man vet ju aldrig!
På lördag ska HA på jobbet och jag (och barnen) åka till kyrkogården! Vi började prata idag på jobbet om pappa. Och det dåliga samvetet (som jag förmodligen har) över att jag aldrig någonsin är ute vid graven. Trodde att jag hade varit ute en gång där bara sen han begravdes men tydligen har jag varit ute där en gång med Vacker också. Men hur eller hur.. 2 ggr på snart 9 år, det är inte mycket. Men jag hatar att behöva be folk om hjälp ju. Eller be om saker öht. Jag är ju faktiskt vuxen och ska klara mig själv! Men nu erbjöd sig HA idag så jag tackade ja. :) Och på lördag passar ju perfekt eftersom det är Alla Hjärtans Dag.
Nä, nu måste jag nog gå och lägga mig iaf. *sjasar på mig själv* Det börjar banka ordenligt i huvudet och om jag inte sover nu fortsätter det imorrn och då är jag rädd att jag cyklar till apoteket och köper treo och förstör hela den här lägga-av-med-treo-genast-grejen. Och det har jag ingen lust med nu när det har gått förhållandevis bra. Men tro mig... Det är inte lätt! Treona finns ständigt i tankarna. Och i drömmarna. :/ Men som jag sagt innan, jag är ENVIS! Som bara den! Och nu ska jag klara det här. *bestämd*
Natti!
♥
Kommentarer
Postat av: Anonym
Fan va ja e stolt över dig Tuttan!!!!kämpa på
Pussar å kramar :-)
Trackback
