Camica ~ Mitt Patetiska Liv!

EFTERLYSNING!!! Vart f*n är SOLEN???? Jag har ju faktiskt semester och då ska det vara sol. Även om jag nu helst inte alls vistas i solen. :)

Vaknade vid 7-tiden. Tänkte somna om men som vanligt gick det inte eftersom tankarna, idéerna och planerna började mala i huvudet. Än det ena, än det andra. *suckar*
Jag har så förskräckligt mycket i huvudet. Påbörjar massa men slutför ju inget. Hopplöst!
Fast idag ska jag försöka ta tag i en liten del av allt som ska göras här hemma iaf.

 Min "vita" vallmo.

 VAD är detta??? Vacker säger ogräs, jag gissar på något i spikklubbeväg. Fin är den iaf!

 Jag har påbörjat slipning av köksbord.

 Storeman och Vacker har fortsatt. Men det är lång väg kvar. :)

 Vackers buskar med "bomull" på. Som vi senare såg RÖRDE sig. Ullöss kom jag nog fram till att dom läskiga små asen heter. Och nu ska dom utrotas!!! *kräks*

Semester? Vad är det?? *far runt som en idiot*

Första dagen och jag har inte haft en lugn stund minsann. Och inte kommer jag få förrän sent inatt kanske. Men jag är såååå nöjd med allt!

Åååååååååh!!! Snart blir jag galen. Jag vet inte hur mycket jag har skrivit här idag egentligen. Och rätt vad det är försvinner ALLT. Och liksom finns inte alls. Efter någon timme finns allt igen och jag fortsätter skriva och då försvinner delar av det jag skrivit iaf. Blir galen snart!

Gick iaf och lade mig strax efter 8:30. Vaknade senare någon gång med ett ryck för att jag var varm och grymt pissnödig. Kollade snabbt på klockan i köket innan jag sprang med raska kliv till toan och fick för mig att den var 16:15!!!
Blev inte nådigt förskräckt och tänkte att det är bäst jag sätter mig vid datorn och försöker piggna till då. Och när jag dyker upp vid skärmen ser jag att klockan inte är mer än 11:15. *jättesuck* Inte ens 3 timmars sömn ju. :( Försökte lägga mig igen men hjärnan gick på högvarv med tankar på allt som måste göras här hemma. Tankar om jobb. Tankar om det mesta. Så det var lika bra att kliva upp igen.
Så nu sitter jag här. Pratat med chefen om lite mer nattjobb fast det kunde dessvärre inte hon bestämma utan jag fick lägga mig tillgänglig i TimePool. Och dessvärre var det dagar/nätter när jag har barnen. Men nu har jag pratat med Vacker också och fått han att ta hand om barnen om jag nu skulle få någon extra natt i slutet av Juli eller början av Augusti. Bra! Det är ju fina pengar som sagt...

Hmm, jag är seg. Men inte trött. Funderar på om jag ska ta tag i att slipa köksbordet (på MITT vis, inte på det viset Vacker säger att jag måste) och lacka det. Tror på min idé och det kommer bli såååå fint. Sådetså! Fast jag känner mig inte så grymt sugen på att göra det för det låter ju så förbaskat om den där slipmaskinen. :/ Ja, jag får väl se. Kanske, kanske inte.

Hungrig börjar jag nog bli med. Inget finns det hemma. Inget av det jag är sugen på iaf. Jag vill ha Start och ölandska jordgubbar. Mmm.

08:30

Här sitter jag och väntar på att bli trött. Kom hem för en halvtimme sen eller nåt. Har varit vaken i 25,5 timmar nu. Om man bortser från 45 minuter som jag slocknade på Vackers soffa igår kväll.
Har varit en av de lugnaste nätterna någonsin på jobbet. Både bra och dåligt med det. Tiden går ju lite fortare om folket larmar och larmar och larmar. Men och andra sidan är det rätt skönt när det inte larmar. :)

Jag är så trööööööööött!

Jobbat 7-14. Och nu blir det en snabb dusch, iväg och handla och sen ner till Vacker för att få god mat, massage och allmän ompyssling och uppmuntran (ja, det är ju tur man har drömmar iaf :) ) och sen blir det jobb vid 21:15 igen. Går av vid 7:15 imorrn och hoppas på att få sooooova länge. Men jag antar att vaktisarna som vanligt bestämt sig för att klippa gräs när jag jobbat natt. *muttrar* Fast jag kan ju åka ner till Vacker och sova kanske. Lite tystare och han har dessutom en rullgardin jag kan dra för så det blir mörkt. Jaja, vi får väl se.
Har dessutom lovat Stina att gå en sväng på marknaden imorrn. Men det är ju inte så säkert att jag orkar med det på förmiddagen som vi sa. Men hon lär väl ringa mig ikväll kanske.

*drar vidare*

 

Vi fick besök på självaste midsommarafton. Av denne lille herren (eller om det nu kanske var en dam).
Stod och rökte vid fläkten med balkongdörren öppen en liten bit när en hel hög med fåglar kom i en väldans fart rätt mot dörren! Och förmodligen hann inte denna stackaren vika av i tid utan flög rätt in här. *fnissar*
Han var kvar här inne en bra stund innan han äntligen flög ut. Och jag har nu insett att jag absolut inte vill ha fågel som husdjur igen. Dom LÅTER!

Har nog haft en bra midsommar. Utan det traditionella tjafset som sill, nypotatis, snaps... Sånt är jag inte mycket för. Midsommar för mig har ju mer eller mindre alltid varit PARTYYYYYYY, men i år har det inte varit en droppe alkohol. Trots barnfri midsommardagskväll. :)
Midsommarafton var vi bara hemma. Åt potatisgratäng med bacon i. Jordgubbar med grädde och socker. Tittade på AFV (försöker lära barnen att enda sanna glädjen är skadeglädjen *S*), mös med Vacker. Hmm, kan det heta så? Mysa, mös, mysit? Skitsamma. Vi mös iaf!

Igår hände det väl inte heller alltför mycket. Hemma mer eller mindre  hela dagen. Åt hamburgare. Jordgubbar med grädde och socker. Massa chips. Glass. Fy fan vilken fet helg!
Vid 23-tiden kom en mindre glad pappaB och hämtade barnen och jag cyklade hem till Vacker för att sova där. Dålig idé med tanke på vart han bor. Det var ju fest överallt där nere. Och massa hög musik. Men jag har sovit lite iaf.
Tiagirl kom på snabbvisit med förresten!

Nu sitter jag och väntar på att pappaB ska höra av sig. Jag antar att han vill lämna tillbaka barnen idag eftersom han förmodligen jobbar tidigt imorrn och han inte har barnomsorg. Eller det har han ju om han ringer tidigt imorrn till dom men det är ju trots allt min dag.
Men han verkar ju inte höra av sig. Märkligt tycker jag. Men men... Jag får väl se om jag kan hämta dom sen när jag ändå ska ner till Vacker och grilla. Dom bor ju i närheten där.

Idag blir nog Lilleman av med sitt gips. Imorrn har han ju haft det i 2 veckor och eftersom han inte har haft något ont alls nu tyckte pappaB att vi kunde ta av det. Dom sa ju att det räckte med 2-3 veckor. Skönt för honom att det inte var värre än en spricka. För han som dom flesta andra barn gillar ju att bada på sommaren. Och nu verkar värmen äntligen ha kommit så man kan bada ju.

Åh! Jag jobbar bara EN endaste vecka till. Sen är det semester som gäller! 3 sköna veckor utan några krav på att gå upp tidigt. Eller på att vänta en hel dag för att gå till jobbet vid 16-tiden.
Nu tycker jag väl kanske att det hade varit skönt att ha en fjärde veckas semester också. Men jag måste ju tänka på att spara lite dagar för annars blir hösten och vintern så förbaskat lång. :/

Glad/trevlig jävla midsommar på er allihopa!

Dagens höjdpunkt hittills: 1611:- i extrainkomster från MariaBingo! Det tackar jag så hemskt mycket för.

Puh!

Borgholms hälsocentral ringde upp vid 8:07. Och vi fick en tid vid kl 11. Ja, Lilleman fick en tid.
Vid 11:15 kom taxi och hämtade oss alla, körde ner Storeman till skolan och vi andra fick åka till Kalmar. *suckar trött*
Nu i efterhand inser jag att buss hade varit det smidigaste eftersom taxin körde runt halva Öland för att hämta sjuklingar. Tror inte vi var i Kalmar förrän 12:40!!!
Direkt upp till röntgen och kom in relativt fort faktiskt. Eller, för mig gick det fort. Lilleman tyckte det var drygt. :) Sen blev det till att vänta igen på svar från bilderna. Och jag planerade resan hem redan då. Först besök på Mc Donalds och sen bussen hem för att hämta Storeman.
MEN, nädå... Sköterskan kom ju med besked om att vi skulle vidare till AKUTEN! Så det var bara att pallra sig ner dit och åter igen VÄNTA. Vänta, vänta, vänta...
Smärtstillande, läkarundersökning och sedan gips. Strax innan 15 var vi äntligen färdiga för hemfärd. Då blev det buss direkt ner till Borgholm, korv på Pressbyrån och kanelbullar med hem i en påse.
Nu ska Lillemans kläder torka och sen kommer pappaB och hämtar den lilla skadade! *fnissar*

 Såhär kul var det att vänta, tydligen. :)

 Gipsad och färdig för hemfärd!

Han hade "bara" en liten spricka i armen. Iaf tror jag att jag kan förklara det så. Inget som är helt av iaf. Och han behöver bara ha gipsskenan (för han är inte gipsad runtom) i 2-3 veckor och sen klipper vi själva bort det.
Mao, inte så illa. Men värre än vad jag trodde. Usch och fy vilken hemsk mamma jag är!!!!

Om en kvart skulle jag ha börjat jobba. Men nä, inte idag. Lilleman är "sjuk". Och i stället får jag ringa världen runt för att berätta för jobb, fritids, förskola att jag och barnen inte kommer.
Och nu sitter jag och väntar på att Hälsocentralen (jag undrar såååå varför det inte heter Vårdcentral längre) i Borgholm ska öppna. Han cyklade ju omkull igår, den lille mannen. Och han har så fruktansvärt ont i handen, handleden. Jag tycker dock att det verkar bli snäppet värre när jag är i närheten. Men det är väl lika bra att vi knallar upp dit idag och kollar så det inte är brutet eller iaf någon liten spricka. Man vet ju aldrig.

*väntar, väntar, väntar*

Det finns, eller det fanns kanske man ska säga, en människa i mitt liv. En människa som egentligen borde finnas kvar i mitt liv. En människa som Storeman igår fick mig att tänka på igen.
Hur mycket jag än har ältat fram och tillbaka kan jag inte förstå hur man kan göra sådana val i livet som  hon gjorde.
Hur kunde denna Gunnel Margareta Kristina Carlström som är världens största egoist (det har jag förstått nu) sätta ett barn till världen? Varför skaffar man ett barn när man inte kan tänka på annat än sig själv och sina behov? Alkoholen (och senare även andra droger) har ALLTID varit det viktigaste för henne. Långt innan detta barn föddes. Detta barn, som givetvis är jag.
Lögner, svek, brutna löften... Om och om igen. Psykisk misshandel. Verbal misshandel.

Jag har inte många minnen från barndomen. Mest sånt som jag har fått höra av andra senare i livet.
Men jag minns en gång, efter att jag flyttat hem till pappa i Sättra, när jag var hos "henne" och hon lovat att vara nykter. När jag kom dit var det första jag såg en flaska Vodka. Jag blev ledsen och visade det genom att bli arg som alltid. När jag skällde på henne sa hon åt mig att göra vad fan jag ville med flaskan. Förmodligen ångrade hon dom orden så fort hon såg mig ta flaskan, öppna korken och hälla ut allt i diskhon. Jag fick en rejäl utskällning och tillbringade resten av helgen på mitt rum. Trots att det faktiskt var hon som sade åt mig att göra vad jag ville!

När jag var yngre vet jag att jag någon gång frågade hur det var när jag låg i hennes mage. Det jag minns av vad hon berättade är att det jobbigaste av hela graviditeten var att hon inte kunde dricka öl. Hon mådde såååå illa och det var ju mitt fel.
Måste ju ha varit förbannat synd om henne men jag kan nog tycka att hon redan då borde ha tänkt efter! Det fanns förmodligen en jävligt bra anledning till att hon inte skulle dricka. Och den anledning var fan jag. Men tyvärr var det inte så hon resonerade.

Jag har också fått höra att en stor anledning till att hon faktiskt är alkoholist är att hennes mamma var Jehovas och att dom då inte fick julklappar, födelsedagspresenter mm.
Men inte fan är det en anledning till att börja nyttja alkohol? Nu var förvisso hennes far alkoholist han med. Men jag ser inte det som någon ursäkt det heller. För det valet hon har gjort, det gjorde hon för att hon är en svag person utan karaktär.
Hon har haft hela sitt 50-åriga liv på sig att rätta till sina misstag. Hon har (hade) ett barn och numera två barnbarn som borde varit anledning nog att sluta leva sitt liv på det sätt hon valt. Men inte ens för deras skull klarade hon det. Hon orkade inte kämpa lite. Vi var inte värda det.
Jag hoppas hon sitter någonstans i Sverige idag och är förbannat nöjd med sitt liv. Att det känns bra att veta att hon en gång hade en dotter som numera hatar henne över allt annat på denna jord! En dotter som önskar att det var hon som dog i stället för min pappa. För vet, det gör hon. Hon vet precis vad jag tycker. Jag berättade det för henne. Och det är jag förbannat glad för. För så mycket illa som hon gjort mig så är hon fan värd att må skit hon med.
Men tyvärr tror jag inte hon tar åt sig. För är det något som går emot henne tar hon ju bara en sil till så försvinner allt som gått emot henne. Då lever hon i sin lilla drömvärld.
Men min förhoppning att hon iaf ibland ska tänka tanken på att jag finns här, att mina barn finns och att dom ska få veta hela sanningen om henne, att hon skäms och att hon vid det tillfället hon råkar tänka tanken mår sååååå förbannat dåligt så hon bara vill dö. Även att jag tycker att döden skulle vara ett lindrigt sätt för henne att komma undan!

Och jag tycker att mitt liv är patetiskt... Det är fan inget mot hennes! Jag får nog tänka om helt enkelt. :)

Vi tittade på film igår. Jag och barnen. För när jag hämtade Storeman i skolan så frågade han något om morfar. Minns inte vad nu. Men iaf kom jag på att jag faktiskt hade morfar på film. Så vi tittade och givetvis var "hon" med på filmen också. Barnen undrade ju vem det var så jag fick ju berätta det. Dom tror ju liksom inte att dom har någon mormor. Och det har dom ju inte heller om man ser det på mitt sätt.
Jag har fått ljuga för mina barn och säga att hon är "sjuk". Med ljuga menar jag att jag ljuger när jag säger att hon är "sjuk" eftersom jag inte anser det vara en sjukdom. Det är ett val man gör i livet.
 Storeman vet att hon dricker. Men han förstår ju inte riktigt hur det är med alkoholister. Det är han nog för liten för än. Men när han blir lite äldre, eller båda två för den delen, ska jag berätta precis hur det ligger till. Jag ska berätta ALLT. Om vilken hemsk människa hon är. Och vad hon har gjort. Att hon inte har tillfört något positivt alls i mitt liv.
Och utifrån det får dom själva bestämma vad dom tycker, tänker, vill. Det kan ju hända att dom (om hon då lever) vill träffa henne. Och det får dom givetvis göra. Jag ska inte hindra dom från att bilda sig en egen uppfattning om denna människan.

Jag är en bitterfitta! :/ Jag är hatisk! Men, jag har det ganska bra ändå. Jag är stark. Jag har klarat mig såhär långt. Jag har kommit lindrigt undan under uppväxten. Jag hade ingen normal uppväxt, den var inte bra, men den var inte heller värre än att jag kunde stå ut och kämpa.
Det finns så många barn i detta land som har det för jävligt. Det finns så många barn som dör pga sina föräldrar. Barn som blir fysiskt misshandlade, till och med så illa så dom dör.
Barn som tar livet av sig för att dom inte orkar med sitt liv pga föräldrarna.
Såna människor, som gör så mot sina barn, har ingen rätt att leva! Så är det bara. Men man kan ju tyvärr inte göra något åt det. Jag lider!

Fan vad kass jag är på det här nu för tiden. Har liksom ingen ork eller lust att skriva. Eller lust har jag. Och massa tankar mest hela dagarna om saker jag ska skriva, men när jag väl sitter vid datorn sitter jag bara och spelar. Spelar, spelar och spelar. Dock inte för pengar som förr. :)

4:e juni idag då. Men i morse när jag och barnen gav oss iväg till diverse ställen började jag fundera på om jag helt enkelt hade missat ett par månader under detta året och plötsligt hamnat i oktober eller så. Soligt var det. Men blåsigt och riktigt snorkallt!
Jag hoppas verkligen att det snart blir sommar på riktigt. För såhär tråkigt väder vill jag då rakt inte ha.

 
Lilleman har fått nya glasögon. Och han valde rätt, för billiga var dom. :) Dessvärre har ju synen blivit sämre, men vi hade väl egentligen inget annat att vänta.