Camica ~ Mitt Patetiska Liv!

Det finns, eller det fanns kanske man ska säga, en människa i mitt liv. En människa som egentligen borde finnas kvar i mitt liv. En människa som Storeman igår fick mig att tänka på igen.
Hur mycket jag än har ältat fram och tillbaka kan jag inte förstå hur man kan göra sådana val i livet som  hon gjorde.
Hur kunde denna Gunnel Margareta Kristina Carlström som är världens största egoist (det har jag förstått nu) sätta ett barn till världen? Varför skaffar man ett barn när man inte kan tänka på annat än sig själv och sina behov? Alkoholen (och senare även andra droger) har ALLTID varit det viktigaste för henne. Långt innan detta barn föddes. Detta barn, som givetvis är jag.
Lögner, svek, brutna löften... Om och om igen. Psykisk misshandel. Verbal misshandel.

Jag har inte många minnen från barndomen. Mest sånt som jag har fått höra av andra senare i livet.
Men jag minns en gång, efter att jag flyttat hem till pappa i Sättra, när jag var hos "henne" och hon lovat att vara nykter. När jag kom dit var det första jag såg en flaska Vodka. Jag blev ledsen och visade det genom att bli arg som alltid. När jag skällde på henne sa hon åt mig att göra vad fan jag ville med flaskan. Förmodligen ångrade hon dom orden så fort hon såg mig ta flaskan, öppna korken och hälla ut allt i diskhon. Jag fick en rejäl utskällning och tillbringade resten av helgen på mitt rum. Trots att det faktiskt var hon som sade åt mig att göra vad jag ville!

När jag var yngre vet jag att jag någon gång frågade hur det var när jag låg i hennes mage. Det jag minns av vad hon berättade är att det jobbigaste av hela graviditeten var att hon inte kunde dricka öl. Hon mådde såååå illa och det var ju mitt fel.
Måste ju ha varit förbannat synd om henne men jag kan nog tycka att hon redan då borde ha tänkt efter! Det fanns förmodligen en jävligt bra anledning till att hon inte skulle dricka. Och den anledning var fan jag. Men tyvärr var det inte så hon resonerade.

Jag har också fått höra att en stor anledning till att hon faktiskt är alkoholist är att hennes mamma var Jehovas och att dom då inte fick julklappar, födelsedagspresenter mm.
Men inte fan är det en anledning till att börja nyttja alkohol? Nu var förvisso hennes far alkoholist han med. Men jag ser inte det som någon ursäkt det heller. För det valet hon har gjort, det gjorde hon för att hon är en svag person utan karaktär.
Hon har haft hela sitt 50-åriga liv på sig att rätta till sina misstag. Hon har (hade) ett barn och numera två barnbarn som borde varit anledning nog att sluta leva sitt liv på det sätt hon valt. Men inte ens för deras skull klarade hon det. Hon orkade inte kämpa lite. Vi var inte värda det.
Jag hoppas hon sitter någonstans i Sverige idag och är förbannat nöjd med sitt liv. Att det känns bra att veta att hon en gång hade en dotter som numera hatar henne över allt annat på denna jord! En dotter som önskar att det var hon som dog i stället för min pappa. För vet, det gör hon. Hon vet precis vad jag tycker. Jag berättade det för henne. Och det är jag förbannat glad för. För så mycket illa som hon gjort mig så är hon fan värd att må skit hon med.
Men tyvärr tror jag inte hon tar åt sig. För är det något som går emot henne tar hon ju bara en sil till så försvinner allt som gått emot henne. Då lever hon i sin lilla drömvärld.
Men min förhoppning att hon iaf ibland ska tänka tanken på att jag finns här, att mina barn finns och att dom ska få veta hela sanningen om henne, att hon skäms och att hon vid det tillfället hon råkar tänka tanken mår sååååå förbannat dåligt så hon bara vill dö. Även att jag tycker att döden skulle vara ett lindrigt sätt för henne att komma undan!

Och jag tycker att mitt liv är patetiskt... Det är fan inget mot hennes! Jag får nog tänka om helt enkelt. :)

Vi tittade på film igår. Jag och barnen. För när jag hämtade Storeman i skolan så frågade han något om morfar. Minns inte vad nu. Men iaf kom jag på att jag faktiskt hade morfar på film. Så vi tittade och givetvis var "hon" med på filmen också. Barnen undrade ju vem det var så jag fick ju berätta det. Dom tror ju liksom inte att dom har någon mormor. Och det har dom ju inte heller om man ser det på mitt sätt.
Jag har fått ljuga för mina barn och säga att hon är "sjuk". Med ljuga menar jag att jag ljuger när jag säger att hon är "sjuk" eftersom jag inte anser det vara en sjukdom. Det är ett val man gör i livet.
 Storeman vet att hon dricker. Men han förstår ju inte riktigt hur det är med alkoholister. Det är han nog för liten för än. Men när han blir lite äldre, eller båda två för den delen, ska jag berätta precis hur det ligger till. Jag ska berätta ALLT. Om vilken hemsk människa hon är. Och vad hon har gjort. Att hon inte har tillfört något positivt alls i mitt liv.
Och utifrån det får dom själva bestämma vad dom tycker, tänker, vill. Det kan ju hända att dom (om hon då lever) vill träffa henne. Och det får dom givetvis göra. Jag ska inte hindra dom från att bilda sig en egen uppfattning om denna människan.

Jag är en bitterfitta! :/ Jag är hatisk! Men, jag har det ganska bra ändå. Jag är stark. Jag har klarat mig såhär långt. Jag har kommit lindrigt undan under uppväxten. Jag hade ingen normal uppväxt, den var inte bra, men den var inte heller värre än att jag kunde stå ut och kämpa.
Det finns så många barn i detta land som har det för jävligt. Det finns så många barn som dör pga sina föräldrar. Barn som blir fysiskt misshandlade, till och med så illa så dom dör.
Barn som tar livet av sig för att dom inte orkar med sitt liv pga föräldrarna.
Såna människor, som gör så mot sina barn, har ingen rätt att leva! Så är det bara. Men man kan ju tyvärr inte göra något åt det. Jag lider!